torsdag 22 september 2011

Tobias Kristiansson, mer än bara ett minne!

Ni som känner mig vet att jag och många andra för 3 år sedan fick det fruktansvärda beskedet att Tobias Kristiansson hade lämnat oss. 
Jag har idag svårt att minnas hur jag tog beskedet. Det är precis som att den dagen bara är ett stort svart hål i mitt liv. men något jag aldrig kommer att glömma är alla fina minnen Tobbe lämnade efter sig. Alla goa skratt han bjöd på och alla galna saker som kunde hända när man umgicks med tobbe. 



Jag minns speciellt ett tillfälle, Jag och en vän jag väljer att kalla J hade tagit oss till Frölunda torg för att möta upp Tobbe, Han drog genast iväg oss på en fest i ett av alla höghus som är uppslagna runt om Frölunda torg. Vi drack smuggel öl och lyssnade på Fat joe. Jag minns att vi skrattade så mycket åt alla knasiga saker tobbe sa att jag fick ont i magen. J och Tobbe hade känt varandra en längre tid och dom hade alltid mycket att prata om när dom sågs, jag minns att klockan blev mycket och att jag ville hem, jag sa hej då till alla  och det va ingen som brydde sig speciellt mycket om att jag en då 14 årig flicka skulle gå själv igenom frölunda för att sedan ta spårvagnen till marklandsgatan för att där få stå och vänta på Gl blå express för att ta mig hem till Särö. 

Jag satte på mig skorna och jackan, tog min väska på axeln och stängde dörren efter mig, jag minns att jag fick en stor klump i magen av rädsla för att faktiskt vad som helst kunde hända mig.  Jag hann inte mer än två trappor  ner innan jag hörde att någon kom efter mig, Det va tobbe som kom för att följa mig, Han åkte med mig hela vägen till Marklandsgatan och väntade med mig tills bussen kom. 

Han har alltid haft ett stort hjärtat fast jag är övertygad om att han inte alltid  visste hur han skulle använda det då han ofta nämnde att han menade väl men det hade blivit så fel. 


Sista gången jag såg  Tobbe va hemma hos Madeleine birknäs i Kungsbacka, Vi hade vart ute och han hade sovit hos madde så dagen därpå spenderade vi på hennes balkong med att dricka överdrivna mängder kaffe och rökte alldeles för många cigaretter. Helena va vid det tillfället hög gravid med nova                          
och jag minns att han pratade i timmar om hur lycklig han var för hennes skull och hur vacker hennes dotter skulle vara! Han planerade dop present och  hur han skulle komma och hälsa på dom varje vecka. 





Jag saknar våran underbara Tobias varje dag, Ibland mer eller mindre men han finns alltid med mig. i allt jag säger och i allt jag gör.. 

Jag minns att Tobias hade en romans med en av mina bästa vänner och att jag va oerhört svartsjuk då jag nog va lite kär i Tobias. jag är övertygad om att dom båda visste om det men låsades inte om nått. 

jag va nog svartsjuk på min vän överlag vid det tillfället då jag hade vart deprimerad en längre tid och inte riktigt kände att jag hade nått att leva för. En dag frågade tobbe mig hur det egentligen va med mig och jag brast ut i tårar, vi pratade en lång stund och jag kan fortfarande minnas den känslan av lättnad så tydligt att jag nästan kan ta på den. att det äntligen va någon som frågade och sen stannade kvar för att lyssna.  Han sa inte mycket alls, Han satt bara där och lyssnade, utan att ge mig den där dömande  blicken jag så många gånger förr fått se och som alltid fick mig att tänka, varför i helvete berättar jag detta för dig, du bryr ju dig inte om vad jag säger ändå. den känslan fanns inte när jag pratade med tobias.  




Han är värd att minns med kärlek och respekt och jag kommer aldrig att glömma honom, inte för en sekund. 



J hade skrivit i facebook gruppen som startades efter tobias bortgång och jag blev så rörd när jag läste det så vill avsluta med hennes inlägg. 

 Satt här vid datorn och kom och tänka på alla man känner som gått bort det jävla 2008 som vart. Allt känns overkligt och jag känner mig tankspridd. Satt och funderade på att din mamma faktiskt fira jul kanske för första gången utan dig och att det måste kännas riktigt hårt för henne.
Jag hoppas alla som förlorat dig tänker mycket på alla fina minnen du gav dem och att alla börjar ta vara mer på sig själva. Livet är för kort för att lekas bort. Nu ska jag lägga mig och hoppas på att jag gör det bästa jag kan av dagen som kommer i morgon och att du har det bra där du är bland alla andra fina änglar som passerat. God natt min vän.

den 6 januari 2009 kl. 21:56


..Amanda..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar